Sydsvenskan 14.12.21, dagen då Ann begravdes

 Vi träffade Ann för tjugo år sedan på Lunds universitets författarskola. Det var två fina år då vi fick lära känna spännande människor och umgås med likasinnade. Efter kursen bildade vi en kvartett som fortsatte att träffas för att skriva tillsammans och för att läsa och samtala om texter. 

Flera gånger om året åkte vi bort över en helg för att skriva, laga mat, promenera och tala om allt mellan himmel och jord. Fyra helt olika personligheter som ändå fann en djup vänskap och samhörighet i fantasi, kreativitet och det skrivna ordet. Ann var den som alltid var kvick i repliken, associerade fritt och vi andra hängde på så gott vi kunde. 

Hon var en god lyssnare som vågade ställa obekväma frågor. En sann vän som man både kunde skratta och gråta med. Hon var stolt över sitt ursprung, stolt över sina föräldrar och den stora syskonskaran. Stolt över sin familj, barn och barnbarn. Farmorsrollen var en sann glädje för henne. Genom åren delade vi varandras framgångar och stöttade i motgångar. På jämna bemärkelsedagar hittade vi på roliga saker tillsammans, fester, opera i Köpenhamn, spa i Torekov, trav på Jägersro och mycket annat. Gemensam övernattning under Bokmässan i Göteborg var ett stående inslag. 

När Albert Bonniers förlag antog Anns manus för utgivning var det ingen av oss andra som egentligen blev förvånad. Anns läsning ur sin text under många, långa kvällar fick oss att inse hennes briljans. Romanen ”Glas och aska” fick ett mycket fint mottagande och Ann bjöd på stor releasefest på galleri Jäger & Janssoni Lund. För henne följde sedan en period av resor med bokprat och signeringar runt om i landet. Hon bjöds också in till Norge, Danmark och Frankrike där hennes roman blivit översatt. 

Under Anns sjukdom och pandemin blev våra möten av naturliga skäl glesare. In i det sista delade Ann med sig av sina tankar kring litteratur och texter. Vi, hennes skrivarsystrar, står här nu lite vilsna och handfallna. Vår kvartett skulle ju bara fortsätta. Nu blir det inte så, nu blir det något annat. Så skulle kanske Ann ha sagt det, med andemeningen att det blir bra det med. Det vill vi tro, men just nu gör det bara ont. Vi sörjer och saknar dig, Ann, vår varma, fina och spirituella vän. 

Skrivarvännerna Anita Boregren, Kerstin Gansmark och Bim Wikström